Tieteentekijöiden liitto on puolustanut tutkitun tiedon tuottajia, tieteentekijöitä 50 vuoden ajan. Merkkipaalun kunniaksi esittelemme vuoden aikana 50 tieteentekijää ja heidän näkemyksiään siitä, miksi tutkitun tiedon puolesta tulee toimia juuri tässä ajassa.
Kannamme huolta ja vastuuta tieteen ja tutkitun tiedon asemasta yhteiskunnassa. Tämä on tärkeää juuri nyt. Meillä on tietoa enemmän kuin koskaan aikaisemmin, mutta sen yltäminen päätöksenteon perusteeksi meitä kaikkia koskettavissa asioissa saisi toteutua nykyistä paremmin.
Esittelyssä tieteentekijä
Jan Antfolk på Åbo Akademi ville veta vad i vårt evolutionära arv som gör att vi inte attraheras av familjemedlemmar. Hans forskning hjälper utredare att ställa de rätta frågorna vid sexbrottmål.
Jan Antfolk hade aldrig tänkt tanken om en akademisk karriär innan han redan börjat forska. Han hade redan slutfört en examen inom ämnet filosofi vid Åbo Akademi när han började studera psykologi.
– Efter att ha varit utomlands ganska länge och tagit god tid på mig att bli färdig insåg jag att det är svårt att hitta ett jobb som filosof som motsvarar utbildningen. Så jag tänkte att jag söker in till psykologin för där är arbetslösheten låg.
Strax efter att Antfolk börjat studera visade det sig att ämnets professor Pekka Santila behövde två forskningsassistenter. Antfolk behövde pengar, sökte och fick jobbet.
– Det var exceptionellt intressant. Med tiden har jag insett att det här är ett yrke som passar mig på många sätt. Nu är det otänkbart att inte forska.
Och forskning har det blivit. Våren 2014 disputerade Antfolk med avhandlingen ”Incest Aversion: The Evolutionary Roots of Indivdual Regulation” som behandlar vilka mekanismer som bidrar till att människor vill undvika incestuösa förhållanden. Materialet bygger på fem studier kring hur vår kognitiva struktur ser ut när det gäller vårt incestundvikande.
Antfolks forskningsområde ligger i korsningen mellan evolutionär psykologi och rättspsykologi och tangerar frågor som hur man kan förstå olika former av kriminellt beteende från ett evolutionärt perspektiv. Eftersom institutionen är liten är det inte ovanligt att Antfolk deltar i andra forskningsprojekt.
– Ganska snabbt blir det så att man blir en del av andras forskningsprojekt. I jämförelse med många andra ställen har jag kanske inte ett så tydligt forskningsfokus.
Antfolk beskriver det som en ekonomi av tjänster och gentjänster. Om han är i behov av en viss expertis vet han att han kan hitta den någonstans i korridoren. På samma sätt kan han erbjuda sin expertis till andras forskningar.
– Det är inte vad som rekommenderas från högre nivå, men jag tycker att det gör jobbet väldigt intressant.
Institutionen fokuserar på fyra forskningsområden. De är kognitiv neuropsykologi, rättspsykologi, sexologi, och biologisk psykologi dit evolutionär psykologi hör. Kopplingen mellan forskningsprojekten ger synergieffekter, säger Antfolk.
– Men lär sig väldigt mycket av att samarbeta med andra. Mittiallt kommer man på att så här skulle jag kunna tänka kring min egen studie. Varför använder jag mig inte av den här metoden?
Det var den klassiska strävan efter svaret som fick Antfolk att börja forska kring incestaversioner. Det var en fråga som borde besvaras.
– I någon mening är frågan absurd. Ingen går omkring och tänker på varför man inte är sexuellt attraherad av sina närmaste släktingar. Just därför behövde det förklaras.
I avhandlingen vill Antfolk bland annat förklara varför det har varit så centralt i vår evolutionära historia att undvika incest och vilka verktyg och mekanismer som uppstått för att undvika incest.
Det är ännu oklart vad mekanismerna egentligen är. Hypoteserna som grundar sig i evolutionära teorier är många, men den empiriska grunden för att dra konkreta slutsatser är svag. I praktiken verkar det handla om hur vi känner släktskap med syskon, föräldrar och barn
– Edvard Westermarck hade en teori om att syskon känner igen varann som syskon eftersom de bott tillsammans sen de var väldigt små. Den här teorin har senare underbyggts av empiriska studier där man visat att personer som bott tillsammans utan att vara släkt inte är sexuellt intresserade av varann.
De mest sannolika förövarna i incestfall är antingen en äldre styvbror eller en styvpappa. Studier har visat att i fall där en biologisk bror har förgripit sig på en yngre syster så har de åtminstone delvis bott på olika ställen under uppväxten. I de allra flesta fall där män förgripit sig på sina barn handlar det om styvpappor. Avsaknad av biologiskt släktskap kan alltså vara en riskfaktor.
– Då är frågan vad det är som gör att män tror att ett barn är deras biologiska barn. För mödrar är det uppenbart att barnet biologiskt är deras, men för pappor är det inte alls lika givet.
– Vi vet inte om de män som förgripit sig på sitt barn har något slags föreställning om att barnet inte är deras. Det är en sak vi ska försöka titta på i kommande forskning.
Efter att ha låtit forskningen kring incest vilat ett tag är Antfolk nu på gång med ett nytt projekt i ämnet. För en månad sedan blev Antfolk kontaktad av Michael Seto från Kanada som forskar kring sexuellt utnyttjande. Seto var speciellt intresserad av hur Antfolk särskiljer mellan incest och sexuellt utnyttjande av barn utanför familjen.
Nu söker de pengar från Kanade för ett större internationellt projekt där man kombinerar Antfolks tidigare evolutionära forskning med litteratur kring riskfaktorer för sexuellt utnyttjande av barn inom och utanför familjen.
– Det blir roligt att dyka in i den här forskningen igen eftersom man vet att Setos studier faktiskt läses. Jag har en känsla av att jag kan lära mig väldigt mycket av vårt samarbete.
Antfolk hoppas kunna fördjupa sin forskning ytterligare då forskare i Kanada har tillgång till ett större urval än det som finns i Finland. Här behandlar domstolarna endast en handfull fall per år.
I Kanada finns ett relativt stort antal sexualförbrytare tillgängliga och en förhållandevis stor del av dem har dömts för sexbrott inom familjen. Sexualförbrytarna är samlade på ett fåtal rättspsykiatriska enheter i Kanada och verkar själva vara intresserade av att förstå varför de begick sina brott. Många studier har redan gjorts.
– Det som är viktigt att komma ihåg är att trots att det är 20 gånger mer vanligt att styvpappor förgriper sig på barn så är det en mycket liten del av styvpappor som utnyttjar barn. I de allra flesta fall finns inte den problematiken.
Text och bild: Andrea Södergård
Vi har mycket kontakt med de rättspsykiatriska enheterna i Finland som är specialiserade på att utreda vanvård av barn. De är intresserade av hur forskningen framskrider och vi ger dem ny information och föreläser för dem. Utredningen av sexuellt utnyttjande av barn bygger ofta på intervjuer med barn och förövare. Genom att förstå mekanismerna bakom incest kan man ställa de rätta frågorna.
Genom att förstå incestundvikande kan man förstå vilka riskfaktorer och skyddande faktorer som finns och fundera ut preventiva åtgärder.